Har tillbringat denna helgen i mannens hemstad. Och blivit rejält bort skämmd! =) Tyvärr så har han väl inte haft så lätt med mig. Har varit så jädra tanklös & lätt irrierad. Vet inte varför. Men han skall ju inte få fan för det. Dumma mig!

Känner mig så djävla konstig. Är så extremt disträ just nu. Känner för att ligga i sängen i en vecka.

Maten har varit problematisk. Och det är inte lätt att prata om. Och det är så svårt för folk att förstå. Höll på att börja stor gråta när vi skulle äta.

Och hur förklar man något sådant för en kille som har ansträngt sig för att göra middag?

Och vad är det så som är så jobbigt med mat? Jag vet inte kan inte förklara det. Mat kan för mig kännas "oren". Svårt att föklara det på något annat vis. Känns smutsigt att äta ibland.

 Han tror nog att jag inte har några problem. Men min hjärna är så jädra rörig så det finns inte. Problemen kanske inte syns men de känns långt in i själen!

Men för sörsta gången så sa han att han tyckte mig ren spontant!

Det tar nog ett tag för båda vå att komma in i att vara två. ( Han har också varit singel ett tag). Och man är van att göra saker utan att ta hänsyn till vad någon annan vill.

Ville man shoppa en dag så kunde man det. Ville man ligga i sängen till tre på efter middagen så kunde man det. Utan att tänka på någon annans vilja.

Ha det så bra gott folk!

Puss & Kram