Jag vill så grymt gärna resa iväg. Försvinna ett litet tag. Se något annat än dessa väggar. Uppleva något. Känna något nytt.

Här är det bara samma gamla vanliga lunk. Samma tider att passa, samma människor. Har en dröm om att få bo i mexico ett tag. Varför Mexico? Ingen djävla aning. Men Mexico känns rätt för mig. Svårt att sätta fingret på det. Det känns i magen. Har aldrig varit där. Vem vet jag kanske skulle hata det. Men ändå.........Tänk om.

Det finns så mycket i världen som man skulle villa se. Templen i Indien, suckarnas bro i venedig, sitta på ett tåg tak i vietnamn. Eller varför inte åka runt i en gammal bil på Cuba?

Känns som om det kryper i hela kroppen. Kännslan att man skulle inte är gjord för detta livet. Med lägenhet, fast jobb & samma gamla rutiner.

Är för rädd att sticka iväg själv.

Rädd för att mista det man har. Det gör ont att tänka på att missta det man byggt upp. Även om det är ett trist liv. Men det är MITT trista liv.

Jag har kämpar mig ignom det. Med huvudet högt. Men det är mest för jag inte skall drukna i eländet.

Tror inte folk som känner mig ser mig som svag. Men jag är svag, ynklig & ensam.

Men med hopp om att se världen ur varenda tänkbar syn vinkel. Med ett hopp om att träffa den rätta.

Just nu känns hoppet litet & meningslöst. Men det är mitt liv & det är bara jag som kan göra något av det. Önskar bara jag hade någon som kunde ta min hand & leda mig en bit på vägen.

Puss & Kram på er var ni än är!